Pendlande Intelligens?

Min mentor är en av mina favoritpersoner i åldern 20+. Hon är smågalen och (varför finns ingen bra svensk motsvarighet till det här uttrycket?) all over the place. Plus att hon förstår precis hur det kan vara att gå tvåan på gymnasiet när plugga är det sista man vill. Hon har sagt många smarta grejer som verkligen har hjälpt.
Men.
Hon har också sagt en sak som jag inte riktigt kan greppa.
Jag kommer dit alldeles strax.
Först måste ni veta att jag är en extremistisk pendel. Jag bara är sån. I ena stunden skuttar jag runt på rosa fluffiga moln, i nästa har jag fallit ner i ett deppträsk och ramlat sönder min optimism. Jag har ingen gråzon, inget mellanting, ingen gyllene medelväg. Jag är en extremistisk pendel.
Det här (om än med lite andra ord) berättade jag för min mentor. Hon nickade och såg allvarligt på mig. Det är för att du är såpass smart, sa hon. För att du ser att världen inte alltid är så jäkla lätt. Jag nickade precis lika allvarligt tillbaka och hummade. Kände mig lite vuxen och smickrad. Tog mig hem. Fortsatte att pendla igenom livet.
Så en dag kom jag att tänka på det här igen. Som så många andra gånger satt jag på vagnen med rynkad panna och Local Natives i lurarna och försökte pussla ihop vad som nu verkade som två oförenliga sanningar.
  • Jag ska föreställa smart.
  • Jag blir med jämna mellanrum halvförlamad av en överraskningstripp till deppträsket.
Min fråga är: varför bli så jävla nere om man är smart?
Om jag nu är smart, vore det inte smartare att vara glad? Ledsna människor gör ju ingen annan särskilt pepp. Och det är väl rätt korkat att sprida misär omkring sig? Eller?
Jag förstår vad min mentor menade. Men jag håller inte med henne. Att vara klyftig är ingen ursäkt till att gräva ner sig i kraftutsugande meningslös deppighet. Tvärtom. Är man smart nog att förstå hur jävlig världen kan vara, kan man väl tamejfan vara smart nog att se hur vacker den kan vara, också.
Eller?


Dagens lilla glädje-grej: att invadera ett fik vid kajen och sitta och inte fatta ett skit av klasskamraternas ekonomidiskussion.
Sweet dreams <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0