How Long Is Now

Onsdagkväll, 20 grader, ljummen sommarkänsla i kroppen, Audioslave och matlagande far på nedervåningen.
Fortfarande småmätt på ännu en helt fantastisk klassbrunch. Startade dagen hos Isabell med resten av klassen och en förstummande utsikt över havet, samt en massa bröd, kakor, juice, kaffe och te. Och en del snack och mer eller mindre fina bilder.
Så åkte vi och kollade på treornas utspring. Det är nånting med studenter och särskilt dessa utspring som rör till mig nåt helt galet. Stod och försökte hindra mig själv från att börja storböla på stället. Det är så jävla mycket känslor och drömmar i rullning, och allt jag kunde tänka var: Ett år. Ett fucking år. Ett år. Sen är det vi. Sen är det jag och min klass som kutar av båten vid Röda Sten, rusiga av tretton års skolgång bakom oss och resten av livet framför oss. Och framför mig stod samtidigt ett drygt hundratal tjutande arbetslösa och dansade och skrek och skrattade och kramades och hoppade och viftade och om ett fucking år är det vi. Det är svårt att förstå. Den här skolan, den här klassen, de här människorna, det är mitt liv nu. Ett ganska jävla bra liv. På ett sätt vill jag inte ge upp det. Och som en alldeles för klok människa sa: Efter studenten kan vi göra precis allt. Det finns ingenting som håller oss tillbaka. Allt det där vi alltid har drömt om att göra - då är det dags. Det finns ingen mer ursäkt. Det är läskigt som fan.
Och ännu lite ballare.

Så picknickfestivalen också, såklart. Stekande sol och fuktig luft, ljummen öl i handen, bra och mindre bra band på scen, focaccia som snabbt försvinner, Karin som fyller år och glada skrik åt det med jämna mellanrum.
Och Donner-OS. Mulen och småduggig dag i Skatås, kvastskaft med pålimmad tygklädd läskflaska som alla trodde var käpphäst men föreställde boommikrofon eftersom vi (klassen) föreställde Solsidan inklusive Segway och tv-team (ja, vi hyrde en Segway. Ja, det var skitkul. Nej, det var inte svårt. Ja, jag fick det att se svårt ut).
Jag vill tro att det börjar lugna ner sig nu. Att vi kanske kan få må lite bra, ta det lite lugnt, ha lite kul. Kanske. Snälla. Please. Bitte. S'il vous plaît. Typ.


Dagens lilla glädje-grej: att sitta och lyssna på och småskratta lite åt min klass som diskuterar utspringslåtar.
Sweet dreams <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0