thatsthewaywegetby

När mitt psyke märker att det börjar balla ur på grund av nån sorts brutal stress - typ skolarbete, hrm hrm - och det inte räcker till med vanliga försvarsmurar, så verkar det som om mitt psyke gör en 180 graders sväng helt om och driver rent jävla hejdlöst med det som egentligen gör mig stressad. Följaktligen sitter jag och skrattar högt åt vetenskapliga historiska rapporter och statistiska undersökningar och slutreflektioner, för det är bara helt - jävla - sjukt. Jag kan inte låta bli att le brett när jag berättar för en kompis om hur mycket vi har att göra, fnissa åt min stressrelaterade brist på aptit. Mitt psyke viker sig under vikten av allt arbete och garvar åt det. Pekar på högen av facklitteratur som tar upp halva mitt skrivbord och tjuter av skratt.

Jag misstänker att mitt psyke har rätt dålig humor.

Dagens lilla glädje-grej: att käka lunch med min överawesome klass.

Sweet dreams <3