thatsthewaywegetby

En ödmjuk förfrågan inför framtiden: sluta hetsa.

Lördag natt, Håkan Hellström på vansinnesvolym i högtalarna, discodans och fuldans och annan dans. Kameran i händerna, blixtar som lyser upp svettiga ansikten.

Jag är ledsen, verkligen, men jag gör det inte för någon annans skull. Jag fotar inte för någon annans skull, jag fotar för mitt eget höga nöjes skull och endast för mitt eget höga nöjes skull. Jag fotar inte för att lägga upp på facebook, för att folk ska peka och skratta och säga jag ska aldrig dricka mer. Jag fotar inte för att fånga folk när de är fula.

Jag fotar inte för att lägga upp på facebook, men blir jag ombedd så kan jag väl göra det. Varför inte, egentligen. Men. Jag måste få säga: vill ni ha dräggbilder, bilder att skratta åt, peka på, säga jag ska aldrig dricka mer till - fråga någon annan. Jag vill inte höra det. Tycker det känns respektlöst att medvetet publicera bilder som jag vet att någon kommer hata; jag gör det här på mitt sätt. Jag fotar för att i alla fall försöka, även om jag misslyckas, att fånga en känsla, ett minne, en stämning, en liten del av verkligheten, det jag vill minnas i den. Jag vill få människor att se vackra ut, för det är så jag ser dem. Jag fattar inte poängen i att lägga upp mörka, fula, suddiga bilder; att lägga någon energi överhuvudtaget på sådana bilder. Så snälla. Jag måste få säga: be mig inte. Jag kommer inte göra det.

Dagens lilla glädje-grej: att halvligga lutad mot Miranda och sömnigt lyssna till vänner som diskuterar SD:s vetenskaplighet, eller, ja, brist på den.