thatsthewaywegetby

Jag har faktiskt varit rätt upptagen och tillbringat veckan med att göra en jävla massa ingentingvettigtalls. Vilket involverar fler avsnitt Smallville än jag vågar erkänna, ett par cafébesök med laptopen, en poetry slam-kväll på Café Hängmattan, glass- och tjötkväll med vänner, skrattsabbat smink under bambaidiotiska luncher.

För tillfället sitter jag med omslaget till Red Hot Chili Peppers nyutkomna album I'm With You i händerna. Högtalarna pulserar på sin plats på fönsterbrädan, basen vibrerar i golvet. Jag kan inte hjälpa rynkorna i pannan och skruvar lite obekvämt på mig - det känns helt enkelt sådär. Inte dåligt, inte extatiskt, bara... sådär.

Det är helt okej, absolut. Jag gillar det, det gör jag, jag saknar bara den där råa funken som försvann nån gång i samma veva som Stadium Arcadium dök upp. Men jag har bara lyssnat på skivan i nåt dygn, och it's kind of growing on me. Precis som det brukar vara.

Syster yster fyller tjugo idag, också. Det känns mysko.

Å andra sidan. Vem trodde att jag nånsin skulle bli myndig?

Annars då, ja, jo. Några av mina kompisar badade i älven idag. Göta Älv, that is. Ni vet den där stora, hårt trafikerade, skitsmutsiga älven. Där badade de. Kastade av sig kläderna och hoppade i. Jag filmade. Och skrattsabbade sminket. Och åt sushi. Och mådde så oförskämt bra, där i sensommarsolen.

Fan, jag är ledsen, jag har bara inget att säga idag. Jag har såna dagar ibland. När jag liksom rycker på axlarna och bara låter livet hända, för jag orkar inte styra det själv. Det måste få vara så, antar jag. Så... tja. Ni får väl ha det så bra, och jag hoppas att jag kan komma med nåt bättre nästa gång.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta med en gitarr i ett hörn och inte lyssna på någon annan.

Sweet dreams <3