thatsthewaywegetby

Jag ger upp redan från början, vet att det kommer hjälpa. Och det gör det. Huvud diggar och fötter vippar i nån sorts takt, det enda jag förstår är att jag inte förstår nånting alls och det räcker, för jag känner. Marcus och Rochelle på varsin sida bordet i vårt dåligt upplysta hörn, så ett jag med tungt huvud, glansiga ögon; ett förkylt jag men som är lugnt för första gången på veckor.

It's jazz. Jag väljer jazz och unken källarlokal.

Jag väljer jazz och unken källarlokal och jag väljer överbefolkat bokmässan, att bläddra i fotoböcker och få en skymt av Alex Schulman, inte få luft och vara nära att svimma men ta mig ut med ett par nya böcker och ett trött leende. Jag väljer middag med barndomsvänner och bekanta, väljer småprat över renskrapade tallrikar och bubblande småskratt i maggropen, trygghet och vatten för mina rötter.

Jag väljer nattspårvagn in till stan och virrande på Andra Långgatan med vänner som är förvirrade och glada, väljer misshandlade fötter och spegling av mitt försiktiga leende i bussfönstret vid Lilla Torget, väljer mjuk säng och vakna sent och knalla runt på gymmet, att göra halva franskan och skita i resten. Jag kan välja att göra vad jag vill med min fritid och det är det här jag väljer. Och älskar.

Dagens lilla glädje-grej: att dricka varm choklad, äta wasabinötter och klistra ihop en spellista med blues som gör mig lycklig.

Sweet dreams <3