Börjor

Jag står i bamba och klämmer ur den sista yoghurten ur ett kladdigt paket. Det går dåligt och jag får yoghurt på fingrarna, det är kallt och jag svär lite för mig själv. Någon släpper ifrån sig ett litet glatt tjut bredvid mig och knackar mig på axeln. Jag vrider på huvudet, förvirrad, yoghurtkladdig, ler dumt mot en klasskompis som ivrigt börjar prata med mig om Alperna. Jag skrattar och säger precis som jag sagt till alla andra, det var fett, trasade sönder knät bara, men det var grymt ändå, fick fotat en del i alla fall. Så lyser hon upp och frågar -
men det börjar ju inte där.
Jag läser i David duChemins bok för första gången och sitter med hakan i knät, hjärtat i uppror. Jag förstår inte hur han lyckades med sina foton, hur han kunde komma så nära. Det är så vackert, så äkta, och jag kan inte låta bli att undra -
men det börjar ju inte där heller.
Jag tittar på en streetfotografs bilder på facebook. Han har lyckats få porträttbilder av totala främlingar, vissa av dem riktigt starka. Jag gillar sidan. Kollar vidare. Och sen kan jag inte låta bli att skriva på loggen och fråga: hur gör du när du fotar främlingar? Ber du om lov?
Min klasskompis tystnar och ser uppmärksamt på mig. Jag drar efter andan för att svara, kommer av mig lite, någon går förbi och hälsar på oss, går vidare. Kompisen väntar fortfarande. Jag ler brett. Nej, jag ber inte om lov, myser jag. Är det inte skitläskigt? frågar hon. Jag frustar till av skratt. Det skrämmer livet ur mig, svarar jag.
Streetfotografen frågar inte om lov. Inte David duChemin heller, och han tycker fortfarande att det är skrämmande. Men det är inte poängen. Poängen är att någon frågar mig det jag har frågat mina idoler, för att deras foton berört mig. Det behöver inte betyda nånting, egentligen. Men för mig är det en sorts milstolpe. För mig betyder det att någon bryr sig tillräckligt om mina bilder för att ifrågasätta. För mig är det ett gott tecken.


Åh, alla hjärtans dag idag också, såklart. Tja. Ta hand om varandra. Tyck om så mycket ni kan. Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0