Budapest
Tillbaka, alltså. At last.
Stan är precis som jag minns den, fast femton grader varmare, vilket gör att temperaturen landar på runt 40 grader. Mitt nordiska påbrå kan inte hantera det. Jag laggar. Men återigen: det är okej, det också.
Budapest är en feststad, det är bara att erkänna, och vårt hostel är ett partyhostel. Ett mycket bra sådant, bör tilläggas. Med planetens skönaste människor, åh, Budapest. Det är samma hostel, samma människor som när vi var här med skolan för en mindre livstid sedan. De kommer ihåg mig, skrattar högt och frågar hur det är med Tje Swedish Invadors. De saknar er, svarar jag.
Hittills har vi varit på pub crawl, varit på ett monstruöst stort badhus, tittat på ett slott, åkt party boat och druckit champagne. Jag var rädd att jag hade överdrivit vårt hostels awesomeness, men vännerna är precis lika överförtjusta som jag. Stället är för bra. Jag känner mig så hemma jag kan i denna min plötsligt så rotlösa tillvaro, på resande fot. Och jag kan inte sluta älska det.
Imorgon går vi på tågen (i plural) mot Kroatien och en veckas sol och bad. Sen lär vi komma tillbaka hit, misstänker jag, innan vi återvänder till Svea Rike. Kanske. Vi får se. Vi är så fucking fria, man.
Stan är precis som jag minns den, fast femton grader varmare, vilket gör att temperaturen landar på runt 40 grader. Mitt nordiska påbrå kan inte hantera det. Jag laggar. Men återigen: det är okej, det också.
Budapest är en feststad, det är bara att erkänna, och vårt hostel är ett partyhostel. Ett mycket bra sådant, bör tilläggas. Med planetens skönaste människor, åh, Budapest. Det är samma hostel, samma människor som när vi var här med skolan för en mindre livstid sedan. De kommer ihåg mig, skrattar högt och frågar hur det är med Tje Swedish Invadors. De saknar er, svarar jag.
Hittills har vi varit på pub crawl, varit på ett monstruöst stort badhus, tittat på ett slott, åkt party boat och druckit champagne. Jag var rädd att jag hade överdrivit vårt hostels awesomeness, men vännerna är precis lika överförtjusta som jag. Stället är för bra. Jag känner mig så hemma jag kan i denna min plötsligt så rotlösa tillvaro, på resande fot. Och jag kan inte sluta älska det.
Imorgon går vi på tågen (i plural) mot Kroatien och en veckas sol och bad. Sen lär vi komma tillbaka hit, misstänker jag, innan vi återvänder till Svea Rike. Kanske. Vi får se. Vi är så fucking fria, man.
Kommentarer
Trackback
