Hakuna Matata

Jag har tänkt lite på frihet senaste tiden.
Efter ett filosofiarbete om valfrihet och ett samhällsarbete om självförverkligande är det inte utan att huvudet snurrar. Och jag har fått sätta ord på så mycket. Slutsats: jag vill vara friare.
Den där klådan i bakhuvudet varje morgon, självföraktet som lyser igenom i varje skolarbete, jag förstår dem bättre nu. Jag vill vara friare. Jag vill inte gå i skolan; jag kan inte välja det innerligt som Kierkegaard vill längre, jag kan inte välja att göra det jag gör där jag gör det med dem jag gör det med, jag väljer inte det här längre. Jag känner mig inte fri. Jag känner mig fucking låst i mina självpåtagna mentala kedjor men det är så det är. 16 dagar kvar. Jag håller mig själv fången 16 dagar till. Sen får det räcka. Sen aldrig mer.
Så jag gör det jag kan, väljer det jag kan. Väljer att dra på mig fetaste smilet när familjevänner kommer på besök och äter middag, väljer att vara gladaste jävla värdinnan i stan. Väljer att hänga på Karin på en random fest när allt jag vill är att mögla på mitt rum. Väljer att sitta på en främlings altan och upptäcka nya människor. För det är något som har slagit mig nyligen: saker händer inte om man inte bidrar till dem själv. Min vän Karin är en av de mest sociala människorna på planeten, och oavsett hur fantastiskt otrolig hon är så är det lätt att känna sig blyg och försynt i hennes närhet. Om man inte tar kommandot själv. Skiter i den sociala rädslan och hoppar, tar de oundvikliga kallsuparna och vågar vara kaxig.
Eller så är det bara min i kanterna naggade stolthet som löper amok. Kanske är man bara så fri som man gör sig. Oavsett vilket så är det 16 dagar kvar. 16 dagar. Fuck.


Dagens lilla glädje-grej: att fånigt flinande för mig själv hamra på tangentbordet och skriva om hur svenska staten använder Plopp för att bibehålla kapitalismen.
Sweet dreams <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0