Att Komma Hem Sent

Haha. En sån där kväll man skriver böcker om. Vänta.
Vi sitter på stranden vid en sjö, några tappra själar letar ved i skogsbrynet. Jag välkomnas av en estradpoet i pundarskepnad, vänners vänner lyser upp när vi hälsar, det är liksom lagomvarmt vid brasan. Sitter mellan ett par polare med varsin bärs och räcker till. En skinheadhippie hör mig säga Dostojevskij och slår sig ner. Vi snackar litteratur och filmatiseringar, han röker som en skorsten och har en man crush på Hemingway, jag älskar honom för det. Nån annan spelar upp en hemmagjord houseremix av Ellie Golding, vi snackar mixningar och EQ, jag blir imponerad. Brasan dör aldrig ut för någon tändvätskebombar den. Skymningen blir omärkligt gryning, någon badar. Det slår mig med jämna mellanrum hur oförskämt bra jag trivs. Och att jag får, det är okej. Jag måste inte gå hem direkt efter midnatt. Det är okej att stanna in på småtimmarna, gå långsamt på en skogsväg genom hägg och folks deodoranter, sitta på en spårvagnshållplats och snacka strunt ackompanjerat av hysteriskt fågelkvitter. Sedan äta frukostmat som nattamat och acceptera att världen är bakochfram, somna till gryningsljus och ljudet av en bastrumma.
Det är liksom sånt här jag gör nuförtiden. Tar promenader och förundras över all luft, alla dofter som verkar finnas helt plötsligt, blir förbisprungen av joggarnas väsande andetag, jobbar på och misslyckas med att få en hyfsad balbränna. Står barfota på altanen, bara står där, blir inte uttråkad. Och samtidigt. Jag vill ju vara friare.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0