Vårtecken Och Kortslutning

Ett tecken på att det verkligen börjar bli varmt ute - datorn blir överhettad i solen och lägger av.
Därför sitter jag för närvarande i sängen (som ligger i skugga) och drar hej vilt i olika parametrar i Photoshop och muterar bilder från gårdagens spelning. Det går sådär. Spelningen var säkert bra (jag försvann i min fotobubbla i vanlig ordning) men bilderna blev halvtaffliga.

Vad skola bli ämnet för dagen?
Jag tänker i alla fall inte skriva om gode herr Navid Modiris inspirationsträff igår för jag skriver alltid om gode herr Navid Modiri och jag börjar låta som en stalker. Jag tänker verkligen inte skriva om den där varma energin som under dessa icke-föreläsningar sipprar in genom öronen och in i bröstet där den kryper ihop till en liten boll intill lungorna och gör en starkare för varje andetag. Jag tänker heller inte skriva om herr Navids monobrow och vansinnigt bländande karisma, eller hans medarbetares allmänna gosighet. Jag tänker inte skriva om hur jag börjar prata med fantastiska människor jag aldrig hade vågat komma i närheten av annars. Jag tänker inte skriva om hur herr Navid pratar om att ge och att lösa andras problem och i längden tjäna pengar på att göra något för andra samtidigt som man gör det man älskar. Jag tänker inte skriva om hur jag i flera dygn efteråt går omkring och inte kan låta bli att vilja göra allt jag kommer att tänka på. Jag tänker inte skriva om hur fruktansvärt fantastiskt stort det är för mig. Och jag tänker absolut inte skriva om hur bottenlöst, oförklarligt och underbart helt enkelt glad det gör mig.
Istället kan jag skriva om att långsamt gå genom solvarma stadsgator med Alice. Om att hitta en marknad och vrida och vända på reade märkeskläder. Om att köpa en monsterstor kanelbulle i Haga och äta den vid kanalen, och samtidigt fascineras över hur gränslöst bra jag mår. Om att lyssna på en låt av Petter och känna solen bränna på kinderna. Om att tycka så mycket om att det blir kortslutning i hjärnan som försöker förstå. Om att älska det.



Dagens lilla glädje-grej: att käka frukost på altanen och nästan bli lika överhettad som datorn.
Sweet dreams <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0