thatsthewaywegetby

Från centrum finns det tre sätt att ta sig hem till mig kollektivt. Två spårvagnar och en buss.

Inatt drömde jag att jag missade alla tre.

Jag kom springande vid Brunnsparken och missade en av vagnarna med en hårsmån. Det var den sista av de tre. Jag drömde att jag kände hur hela bröstkorgen började vibrera och plötsligt skrek jag så högt jag bara kunde så det ekade över hela Brunnsparken FAN HELVETES JÄVLA SKIT. Det blev tyst runtomkring mig, över hela Brunnsparken, folk på hållplatsen stirrade på mig. Jag fångade en äldre mans blick och log lite. Jag missade precis tre spårvagnar i rad, sa jag. Mannen log tillbaka. Jag minns inte vad han svarade. Men jag minns att jag blev så glad över att han brydde sig. Över att han var en människa som reagerade på en främlings frustration.

Det är en sak som brukar återkomma nuförtiden. Att jag skriker. Laddar upp i två sekunder och känner hur ofantligt små lungor och trötta stämband jag har och hur otroligt jävla pinsamt det egentligen är men jag måste helt enkelt bara fucking skrika så jag skriker och det låter inte som ett skrik utan mer som ett starkt kväkande och sen vaknar jag och känner mig lite generad (drömmen om spårvagnarna är det enda undantaget, jävlar vad högt jag skrek). Men en eller ett par nätter senare är det samma sak igen. Nästan alltid olika situationer, men alla går ut på att jag skriker.

För ett tag sen drömde jag alltid att jag andades under vatten. Jag befann mig nånstans långt under ytan och höll andan höll andan höll andan tills det bara inte gick längre och då andades jag in och... det gick. Det kändes för trångt i lungorna men jag andades i alla fall ett par gånger innan jag vaknade. Hela tiden med ett par nätters mellanrum.

En annan dröm - det var i och för sig ett tag sen - minns jag nästan ingenting av, förutom just citatet: för hon gjorde precis samma sak och det slutade med att hon grät och jag grät och grät och grät och grät och jag har jävligt långsamma tårar.

Jag är inte helt säker på vad jag ville säga med det här. Men jag har skrivit upp alla de här grejerna, det första jag gjorde när jag vaknade. Det är rätt ballt, ändå. Att komma ihåg. Att vrida och vända och skratta åt sin egen skruvade fantasi. Jag tror att det jag menar är att jag rekommenderar det. För vidare läsning hänvisar jag till gode herr Navid Modiri som har skrivit om exakt samma sak. Fast bättre. Ja, alltså. Läs det, helt enkelt.

Dagens lilla glädje-grej: att sitta på en fortfarande solvarm altan och bläddra i en smärtsamt vacker fotobok.

Sweet dreams <3