thatsthewaywegetby

Lisen tvingade mig att ta ett bad. Jag hatar att bada. Börjar alltid svettas och så blir hela badrumsgolvet blött och det tar evigheter för håret att torka och yada yada yada.

För någon timme sedan började jag terrorisera Lisen på chatten med panikartade meddelanden i caps lock om mattenationella imorgon. Jag började gråta varje gång tanken på provet dök upp i huvudet. Världen krängde mer än vanligt. Jag kunde inte ta mig ur mitt huvud som målade upp hela världen som en ond, jävlig feberdröm som är omöjlig att vakna från. Lisen skrev också i caps lock. TA ETT BAD, skrev hon. Jag svarade NEEEEJ JAG HATAR ATT BADA. Lisen lovade att ta en joggingtur imorgon och sedan blogga om det om jag badade och sedan bloggade om det.

Då gick det ju inte att säga nej.

Jag körde hela grejen fullt ut. Tappade upp stekhett vatten i badkaret, satte på en aschill spellista, hällde i några oljor från mystiska flaskor, tände till och med ett ljus (som dock slocknade efter en halvminut, men det var ett tappert försök av ljuset). Lade mig ner, spärrade upp ögonen när jag sjönk ner i det varma vattnet, och... andades. Det var det jag gjorde i den kvart jag tillbringade i badkaret. Andades. Fortsatte med det när jag kom upp, fortsätter fortfarande. Jag får fortfarande ofattbar ångest när tanken på matten blixtrar förbi, men min kropp är för trött för att gråta nu. För varm. Gosig. Av... vågar jag säga det? ...slappnad. Ja, allt är väl relativt. Men jo. Lite avslappnad. Faktiskt.

Nu ska jag däcka i sängen, till doften av mystiska oljor och ljudet av mina egna djupa andetag. Matten kommer, matten går. Allting är relativt. Saker blir inte alltid som man tror. Bad kan till och med vara trevliga. Comme sera, comme sera.

Tack Lisen. För att du tvingar mig att bada och för att du tvingar mig att skratta. Sånt behövs.

Ses imorgon.