O Me! O Life!

Åh.
Jag hade glömt hur mycket jag älskar det.
Vänligt kaos i sovrummet. Red Hot Chili Peppers i högtalare och basen som vibrerar i golvet, halvpackad Epicväska på mattan, randiga pyjamasbyxor och rufsigt hår. Och så den lilla klumpen förväntan i maggropen. Fingertopparna som känner så mycket mer än vanligt, andetagen som smakar mer.
The Road.
Bara över helgen, men ändå. Vi kör en långhelg i Wales med syster yster och Ben, hälsar på och sådär. Kommer bort. Framförallt det. Kommer bort. Ibland spelar målet inte så stor roll, utan det är resan - The Road - som är det viktiga. I alla fall för mig. I alla fall nu.
Så det gör inget att klockan ställs på 04.30. Att hela familjen yrar runt och hänger tvätt, laddar batterier och skriker på varandra. Det gör inget. För vi kommer inte vara här länge till. Det finns nåt skrämmande trösterikt i tanken.


Dagens lilla glädje-grej: att sitta i pyjamas under ett täcke hos Lisen och äta kladdkakemuffins.
Sweet dreams <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0