thatsthewaywegetby

Okej. Litet försynt leende. Scratch that, enormt jävla välrldsbejakande flin. Kl. 20.27 igårkväll köpte jag flygbiljett till England. Enkel väg. Hoppade lite i stolen. Tryckte på 'köp' med skälvande händer. Skrattade lite hysteriskt, viftade med armarna och pep ohmygod ohmygod ohmygod ohmygod, päronen log och klappade mig på huvudet. Flinade för mig själv hela vägen ner till stammisbaren Queen, fortsatte vifta med armarna och pipa en stund efter att ha mött upp världens bästa stammishäng. Garvade, trivdes, tog bilder, som vanligt, som alltid. Och den numera välbekanta kampen: försök vara tacksam för allt och alla du kommer sakna. Sörj inte över det. Snälla jag: var tacksam istället. För att du gång på gång finner dig själv omgiven av så fina människor du inte vill lämna, för att ni kommer sakna varandra. För att du äntligen, om än lite för sent, fick en smak av det Göteborg du alltid anat bakom kulisserna. 

Vänner. Det här händer faktiskt. 

Jag åker. Den 7:e september. 06.45. 

Jag åker. 

Wow.