thatsthewaywegetby

På tåg.
Det är kompakt och ogenomträngligt svart utanför fönstren, det gungar lite åt sidorna men vi vet inte hur mycket, vi har inget att gå efter. Sitter med taskig internetuppkoppling och lite lätt åksjuk, tvingar i mig Salt och Blandat. Pappa vill inte ha armstödet nedfällt, det vill jag, det blir lite knasigt allting, vi åker förbi några hus. Konduktören är en lite bitter Anders Borg, komplett med hästsvans och örhänge, fast med milsvid göteborgska. Vi stannar till, det står Gävle på en skylt. Klockan är halv elva och jag trippar som fan på cola och godis. Nästan tillräckligt för att glömma av vart jag ska, men nej, där kom det igen - begravning i Sundsvall, nej, det går inte att glömma. Bono skriker. Vi rullar vidare norrut. Nån som har tips på hur man håller humöret uppe?