Det Har Blivit Bättre

Min engelska är ganska bra. 
Det är inte, tycker jag, att skryta eller tro mig eller nåt sånt. Det är helt enkelt fakta. Min engelska är ganska bra. Inte exceptionell, inte OHMYGOD-bra, men... bra. 
Många, både i Sverige och här i Brighton, blir konfunderade på grund av detta, lite störda, stötta, nästan. Ger mig en anklagande blick: jamen varför pratar du så bra engelska? 
Att till detta svara jag vet faktiskt inte, jag bara gillar språk, är, har jag märkt, inte så populärt. Jag får en misstrogen blick och sen tenderar samtalet att dö ut ganska snabbt. Om jag däremot har något att skylla på, en orsak, så slappnar folk av på ett helt annat sätt. Jaha, din systers pojkvän är engelsk, du måste ha umgåtts en hel del med honom, okej, eller, jaha, din bästa kompis är halvengelsk, då förstår jag - ger folk en ursäkt. Det gör det acceptabelt för dem. Men jag tycker det är tråkigt. 
Självklart, både Ben och Hannah har gjort sitt för min engelska. Utan tvekan. Men faktum kvarstår: det är inte helt deras förtjänst, de är inte den enda orsaken till att min engelska är såpass bra som den är. Den största orsaken är att jag helt enkelt gillar språk. Jag tycker det är tråkigt att det inte räcker. Men nåväl. 
Att provjobba på Café Coho i förmiddags var tamejfan riktigt trevligt. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men inte... trevligt. Stressigt, svårt, svettigt, javisst (dessa förväntningar infriades också), men inte trevligt. Men det var det. Min supervisor var snäll, resten av gänget likaså, alla var väldigt hjälpsamma och sociala. Jag hittade saker att göra nästan hela tiden, och när jag inte kom på nåt så kom någon med en vänlig fingervisning. Jag log mycket, sa många excuse me sir/madam/miss i'm very sorry, enjoy, hey how are you. Jag fattade galoppen ganska snabbt, plockade disk, delade ut kaffekoppar och sorterade ren disk. Min supervisor sa att jag jobbade bra. Och det kändes som jag gjorde det. Ja. Det kändes bra. 
Så vi får se. Jag har ingen aning om jag får jobbet, men jag borde i alla fall ligga ganska bra till vid det här laget. Och fan, det vore verkligen grymt. Jag diggar stället, gillar folket. Det känns... bra. Det känns bra. 
Och nu chattar jag med grekiska guden som vill ha bilderna jag tog från karaokekvällen. Jag tycker om grekiska guden. Grekiska guden är rolig. Och om två timmar kommer Hannah. 
Det har blivit bättre. Haha. Tacksamheten. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0