Om Jävla Skit

Kommer du ihåg de där klippen du brukade kolla på när du var liten, med de tecknade kaninerna som gjorde Titanic eller The Shining på trettio sekunder?
Det är precis det ni var. Nåt lite lätt surrealistiskt, overkligt, jävligt fint; en trailer över vad som hade kunnat bli men som är över innan du hinner fatta vad som händer.
Du sitter på ännu ett tåg genom ett snöyrigt norskt vinterlandskap och det är som om det lagts ett svartvitt filter på världen utanför, det finns inga färger överhuvudtaget, bara svarta träd och stenar och vitt, överallt vitt. En kvinna sitter och stickar bredvid dig, hon försökte inleda en lätt konversation när hon satte sig bredvid dig på Bergens station, men du bara grät och snart gav hon upp. Han stod fortfarande utanför fönstret under ett paraply och försökte le mot dig genom ösregnet och du hade inte kunnat göra det klyshigare ens om du hade försökt. Och ändå grät du. Och du fortsatte medan tåget rullade ut, medan kvinnan bredvid dig satte sig tillrätta och somnade till ljudet av dina försök att ta dig samman, medan folk gick av och på tåget, du fortsatte tills ditt huvud började värka och du däckade med armarna låsta om dig själv, utmattad.
Hur ska du fira jul nu? Hur ska du träffa släkten och vänner och vara glad nu? Hur ska du få dem att förstå att det inte är nåt personligt när du sätter dig i ett hörn med en flaska starkvinsglögg och fortsätter gråta?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0