Baby, Baby, Baby, Ooh

Jag sitter och seriegäspar på en förvånansvärt ren buss som behagligt ostressat rullar norrut från Bergen. Det är sådär fjolljummet i luften och jag blir inte klok på alla berg som omger den här delen av världen. Mjuka, lummiga kullar reser sig plötsligt och oväntat, som en svordom från en Tourettessjuks läppar, och klöser mot himlen, för att sedan böljande sträcka sig vidare innan de kastar sig nedåt i ett brant stup. Långt borta vid horisonten skymtar jag ibland nån snötäckt fjällkedja. 
Jag hoppar av bussen i en solig industriförort och snurrar vilset runt en liten stund innan jag hittar Camera & Videoteknikk AS i en oansenlig liten ingång. Killen i receptionen skrattar vänligt och nickar förstående när jag sorgset håller fram min kamera som en skadad fågelunge och säger att min baby inte mår riktigt bra. 
Det suger. Alltså. Verkligen. Var ute förra helgen på nån pub nånstans, Jimmy imiterade getter, Sarah bröt ihop av skratt över sina egna pruttljud, jag trängdes i en soffa mellan Eddy och Hjelte och plötsligt gör min baby en störtdykning ner på golvet. Jag är sådär lagom nöjd och glad efter ett par cider och lite vin, och, jag menar, min baby har överlevt bra mycket värre smällar än ett fall på ett par decimeter. Så jag hajar till men blir inte särskilt orolig, fiskar bara upp kameran och bannar den milt, ikke lov, förmanar jag och fortsätter fota mina vänners damperier. Det tar några minuter innan jag märker att det bara är en smal strimma av bildrutan som faktiskt visar bilden, resten av bildytan är svart. 
Följande halvtimme spenderar jag i olika stadier av panik och försöker lista ut vari felet ligger mellan hysteriska fnissattacker och frustrerade utbrott och vänners lugnande försäkringar. Men ingen av oss lyckas hela min baby och därför går jag några dagar senare och lämnar motvilligt ifrån mig kameran på reparation. Jag tror att jag förstår separationsångesten mellan en förälder och sitt barn, nu. 
Så nu sitter jag och tröstäter salamipasta och gör paj och smälter ett durkslag i ugnen. Uppenbarligen fungerar jag inte särskilt bra utan min baby. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0