Om Nuet

Vi halvligger på hans säng och pratar mellan skrattsalvorna, han leker med mina fingrar. Vi är nog allt tillsammans va? säger han med ett snett leende. Jag rycker på axlarna och kysser baksidan av hans hand, ja, säger jag, i praktiken är vi nog det. Lite senare går han till jobbet, vi snakkes, kjæresten min, säger han tyst och kysser mig. Några timmar senare vaknar jag, lirkar mig loss ur hans armar, drar på mig kläderna och går ut i den småduggiga förmiddagen. Och börjar kriga för att hålla mig kvar i nuet.
 
Jag sätter mig ensam på en uteservering på Torget med en tekopp och Of Monsters And Men i hörlurarna och låter tankarna rumla runt bäst de vill, jag vet att de kommer göra det ändå så jag låter dem göra det under kontrollerade former. Den allt suddigare bilden av killen från i höstas flyter regelbundet upp till ytan i mitt medvetande och hans besvikna blick följer allt jag gör. Jag försöker trycka ner honom igen - du är inte här, morrar jag åt honom, du stack iväg, remember? Och han säger ingenting, bara fortsätter titta på mig. Jag har knappt tänkt på honom på så länge förrän nu. Jag sätter mig med armarna i kors och upprepar det som ett mantra för mig själv: han är inte här, han är inte här, han är inte här. Men vet du vem som är här? Den fantastiska killen vars värme fortfarande håller på att svalna från mina läppar. Han är här och han är nu och det är allt som finns. Men varför är det så svårt att stanna där? Mina tankar slinter hela tiden, deras ansikten flyter in i varandra och jag sliter för att dra isär dem. Här och nu, upprepar jag för mig själv, här och nu.
 
En relationsförfrågan lyser i rött när jag fiskar fram telefonen och slökollar facebook. Hjärtat slår ett extra slag, tänk om killen från i höstas ser det? Jag knäcker nacken, släpper ner axlarna, mumlar Fuck It och accepterar. Ja, vi är i ett förhållande. Vi är här och nu. Skit i allt annat. Allt annat betyder ingenting. Just Nu gör han mig barnsligt lycklig och Just Nu vill jag inte tänka på varken framtid eller dåtid. Just Nu vill jag bara vara med honom så det tänker jag vara. Och Just Nu räcker det.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0