thatsthewaywegetby

Det här är lite nostalgiskt. Lite småsorgligt, lite sentimentalt, lite sådär halvtragiskt. Kanske. 

Vi är ett femtontal pers från min så älskade gamla klass som har samlats på ett precis lagom pretentiöst café för att vinka av en vän som flyttar imorgon. Jag kommer sent, jag sov, åt frukost, ni vet, men i alla fall, jag kommer dit, och inom ett hjärtslag märker jag: det är precis som vanligt. Det är precis som vanligt. Samma människor pratar om samma saker på samma sätt som vanligt, som i skolan. Jag ler och hälsar vitt och brett, sätter mig ostadigt ner, koncentrerar mig på samtalen omkring mig. Jag har saknat det här. Jag har tänkt tillbaka på alla våra klassluncher, våra fredagsfikor, våra bussresor, våra Donneronsdagar, som i nån sorts halvrosa lite glittrande rosendoftande dimma. Därför kommer det lite som en chock när någonting plötsligt börjar skava. Jag känner hur jag inte menar det när jag ler, hur mina skratt är för högljudda, hur jag börjar flacka med blicken och hur tankarna börjar vandra. Så jag harklar mig, skruvar på mig. Byter stol. Fixar till klänningen och håret. Rynkar pannan, fokuserar. Men nej. Det skaver mer och mer. 

Det tar en liten stund, men sen inser jag: det här är inte jag längre. Jag är inte den trasiga Donnertjejen med magkatarr och sociala komplex. Jag var, och det är okej. Jag känner igen henne. Men jag har vuxit ur den rollen, den är för liten, den begränsar mig. Jag tycker inte om henne. Det här är inte jag längre. 

Det är lite nostalgiskt. Lite småsorgligt, lite sentimentalt, lite sådär halvtragiskt. Kanske. Eller så är det ännu ett litet steg framåt. Eller så är det ett kvitto på hur jag är påväg att bli någon att vara stolt över, på hur jag växer och lär mig och blir. Jag tror att den här sommaren har gjort mig till nån annan. Och det känns bra. 

Jag går ganska tidigt. Åker och hämtar mitt nya pass, kramar det hårt i handen. Dricker te hos Hannah och kollar upp hostels i Brighton. Planerar mitt nya liv för den nya lirare jag är påväg att bli. Och det känns bra.