thatsthewaywegetby

Mitt projektarbete alltså.

Hur börjar man.

Jag ligger såklart patetiskt efter och kommer aldrig hinna klart i utsatt tid, men. Men. Arbetet betyder nånting, och det ger mig nån sorts pervers kick. Jag blir hög på betydelsen, får mina fixar av nya insikter.

Hur börjar man.

Hemlösheten ökar, överrepresentationen bland utrikes födda ökar. Både kommunföreträdare och forskare menar att det till stor del beror på hyresvärdarnas höga krav på hyresgästerna. Varför de har så höga krav? Marknaden. Lagstiftning säger numer att: kommunala bostäder ska drivas affärsmässigt. Kanske inte så konstigt om hyresvärdarna tolkar det som att hyrorna måste vara helt säkra? Kanske inte så konstigt om bostadslösa inte kan få ett förstahandskontrakt utan fastnar i den sekundära bostadsmarknaden (kontrakt genom socialen etc)? För det är också en form av hemlöshet, enligt den nyaste definitionen. Det handlar alltså inte bara om uteliggare som ligger på parkbänkar och luktar illa, fuck no. Vi snackar 34 000 pers i Sverige; av dem är det inte ens en procent som sover utomhus eller i offentliga utrymmen. Resten har i alla fall tak över huvudet - men mer eller mindre kortsiktigt. Frågan är om hemlöshet ens går att utrota. Jag intervjuade en professor som forskat om hemlöshet, trevlig kvinna, skrivit flera böcker. Vad hon svarade? Hon tror att det skulle gå, men att det inte finns tillräckligt mycket intresse från politikernas håll. På grund av ekonomiska intressen. Jag orkar inte. Rika blir rikare, fattigare blir fattigare, och hemlösheten ökar.

Förlåt, men jag måste få säga: är det detta marknadsekonomi innebär? Är det verkligen detta regeringen eftersträvar?

Jag är inte någon vidare politisk varelse i någon bemärkning, men det här gör mig förbannad. Jag tror inte att jag lyckas förklara det särskilt bra, vilket jag ber om ursäkt för. Sen är det väl inte såhär enkelt heller, det finns säkert mijloner variabler jag inte tar hänsyn till. Så ta det inte personligt, alla ni marknadsmuppar därute. Låt mig bara avsluta med lite Churchill: A society is measured by how it treats its weakest members.