Split

Kroatien då. Okej.
Det gjorde tamejfan ännu ondare att lämna Carpe Viae än förra gången. Vännerna höll med, hur kan ett sådant ställe ens existera? Och varför i helvete åker vi därifrån?
Så vi ska tillbaka. Om nån vecka. Är pinsamt pepp.
På sjutimmarstågresan till Zagreb hamnade vi i samma kupé som två jämnåriga holländare, vi hälsade, snackade lite, sov lite, hängde lite, garvade mycket, käkade middag i Zagreb, bokade samma hostel i Split, chillade i en kupé, blev lite vänner. Sånt händer bara på resande fot. Så nu är vi bästisar. Delar rum och humor och lunchräkningar.
Dagen spenderades på stranden, full av småsten, betong och gött häng. Vattnet är så vansinnigt klart här, precis som jag mindes Adriatiska Havet. Ryggen är sönderbränd, men det är okej. Imorgon kommer tiden tillbringas med att följa Alice till flygplatsen och sedan åka vidare till Hvar. Och. Såklart. Fira min nittonårsdag. Kanske. Vi får väl se.
Puss vänner. Vi har det fortfarande snuskigt grymt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0