Vad Jag Håller På Med?
Vafan håller jag på med.
Jag lämnar blommande syrener och den där surt förvärvade tryggheten bakom mig och nu sitter jag på ett tåg nånstans i närheten av Trollhättan. Konduktörerna pratar norska och jag fattar ingenting. En man några rader framför hostar så han låter döende. Kent försöker vyssja mig till sömns men misslyckas.
Vafan håller jag på med. Dagarna som förut aldrig tycktes ta slut har den senaste tiden runnit genom mina fingrar, rusat förbi i halsbrytande hastighet mot just det här. Ännu en flytt utomlands, ännu en sprängfylld väska innehållande mitt liv, ännu en kavalkad av för många hejdån bakom mig.
Och det är det här livet jag väljer och har valt. Livet ur en resväska, tillbringat på tågstationer och flygplatser. Vafan håller jag på med, tja, jag blir mig själv lite mer för varje tillryggalagd kilometer. Och jag är livrädd. Absolut, ingen tvekan om saken. Men jag behöver det här. Så smärtsamt mycket. Så jag sitter här på ett tåg som obönhörligt rullar västerut och är rädd. Svindlande, ljuvligt jävla skitskraj.
