Om Att Skita (I Saker)

En gång skrev jag att att bli galen är som peeling för själen. Jag vet inte hur jag kunde veta det då, men det ligger en hel del i det.
 
Vänta.
 
Jag har alltid klagat över att jag bryr mig för mycket (jag tror att jag vid fler än ett tillfälle använt termern 'empati på crack' och liknat mig själv vid 'en emotionell nerv'). Det är intressant för nu bryr jag mig knappt om nånting alls. Eller jo. Det är klart att jag gör, men inte alls på samma sätt. Jag bara orkar helt enkelt inte. Nånstans längs vägen rann nånting över, en gräns passerades, en mur föll, och nu bah: nä. Jag pallar inte. Det är därför jag tar fetjobbiga diskussioner, ringer samtal jag egentligen hatar, går upp halv sex varje morgon, inför Tourettes-tisdagar, dansar som ett mongo på jobbet, pratar med folk jag inte känner, käkar choklad när jag borde träna, för jag bara orkar inte bry mig längre. Jag har brytt mig för mycket.
 
Och nu verkar jag inför min omgivning som en galning, ett nervvrak, ett fyllo, en dåre. Jag vet att det verkar som jag tappat det totalt och det kanske jag har. Men som jag skrev. Det är som peeling. Fyfan vad gött det är. Friheten. Den totala jävla friheten när du släpper alla inbillade rädslor, spränger genom murar du byggt upp runt dig själv och faktiskt bara gör det du känner för. Jag vet att det låter fjolligt. Jo, men det gör det ju. Jag håller med. Men det finns inget bra sätt att säga det på; det är ju så uttjatat, så jävla kliché. Men sant.
 
Det är inte alltid bekvämt. Ibland blir jag ratad, skrattad åt, det blir dålig stämning, jag skrämmer folk, jag misslyckas, und so weiter. Men vet du vad det bästa är. Jag skiter i det också. Och det är ju så jävla fucking värt det. Jag peelar bort alla döda celler som gör mig grå och äcklig, och därunder finns nåt nytt och livligt och jävligt märkligt.
 
Jag uppmanar dig: Skit I Allt! Bara gör det. Släpp sargen. Snälla. Bara en liten grej. Hälsa på den skitsnygga killen/bruden i baren. Digga lite när du lyssnar på skitfet musik på stan. Ge komplimanger när det faller dig in. Var inte så jävla rädd. Och om du är det, skit i det också. Jag vet att det låter märkligt. Men jag lovar dig, kompis. Det är så värt det. Livet blir så jävla kul.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0